Tror du på skolan?
Det är oftast i de mest hopplösa av stunder som vi upptäcker att vi faktiskt tror på något.
Även den mest hårdnackade ateisten kan skicka en önskan till högre makter när livet står på spel.
Framför allt när det gäller någon som man håller kär.
Och är det inte så att vi spenderar hela livet på att hitta något att tro på?
En del tror på revolutionen som ska komma och ställa allting till rätta, igen.
Andra söker lyckan i shoppingcentret där kollektionerna byts ut på löpande band.
Att människan fram tills relativt nyligen trodde på en högre makt går att finna på vår landsbygd. Var du än åker så dyker det förr eller senare upp en styrka, stor eller liten, som bryter av mot trädlinjen i landskapet.
Det är en kittlande tanke att föreställa sig hur folk, för inte alltför länge sedan, vallfärdade till dessa byggnader. Med samma iver som vi idag vallfärdar till redan nämnda shoppingcenter.
Denna text är inte avsedd att på något sätt moralisera eller döma ut vårt nutida leverne.
Snarare handlar det om att belysa det faktum att vi fortfarande tror på något som ligger utanför oss själva. Även om denna tro inte praktiseras på samma sätt som förut.
I varje fall inte bland majoriteten av oss.
Men det finns också platser som vill vara en brygga mellan dåtidens tro och nutidens verkligen. Till exempel Flens kristna skola där tro är en del av vardagen för eleverna.
På http://www.flenskristnaskola.se kan du läsa om hur detta fungerar i praktiken. Bland annat genom morgonsamlingar och firande av de kristna högtiderna, så som jul och påsk.
Ordet tro skapar ofta en lite skeptisk hållning när vi svenskar talar om den.
Men om du rannsakar dig själv, och ställer dig själv frågan ”Vad tror jag på?” så kommer du kanske att märka att tro inte är något ovanligt eller ”flummigt”.
