Sjukgymnastik eller fysioterapi i Köping?

Det finns vissa saker man inte ska säga längre. Språket förändras, och tur är väl det. När människor utvecklas så utvecklas även språket. Vi lär oss sätta nya ord på saker som tidigare hade en väldigt tråkig innebörd. Till exempel har dagis ersatts av förskola. Indian har ersatts av ursprungsamerikan. Och sjukgymnast har ersatts av fysioterapeut.  

Den sistnämnda är extra intressant. Fysioterapeuten. När man tänker på en terapeut tänker man ju på någon som behandlar genom att samtala. Att gå i terapi. Vad gör då en fysioterapeut? Kan det vara så galet att fysioterapeuten pratar med patientens muskler? Det vore himla festligt om det vore så.  

Han eller hon talar till en musklerna och ber dem berätta hur det egentligen är hemma. Bicepsen, vadmuskeln eller vad det nu är får berätta vad den känner. Efter tillräckligt lång behandling kanske muskeln till slut mår lite bättre. Nä, det låter som hokus pokus. Ungefär som när någon tror att det hjälper att tala med sina växter för att de ska växa bättre. 

En skyddad yrkestitel 

Det finns dock en sak som stämmer i det som står i ovanstående stycken. Nämligen att fysioterapeuten behandlar patientens muskler. Men behandlingen sker inte genom samtal. Snarare sker det genom massage, övningar och rehabilitering. 

Här kan du läsa mer om sjukgymnastik i Köping för att kunna sätta det i ett sammanhang: http://www.slottspraktiken.se/. Eller fysioterapi, som man egentligen ska säga för att vara korrekt. 

Folk kommer fortfarande förstå vad du menar om du säger sjukgymnast, men det känns onödigt. Det är som att kalla en förskollärare för dagisfröken. Det är som att underkänna att personen faktiskt har utbildat sig till en skyddad yrkestitel. Inte vem som helst får lov att kalla sig för fysioterapeut. Bara den som faktiskt examinerats i ämnet på universitetsnivå. Och tur är väl det.